Idag känns det bättre igen. På jobbet finns helt enkelt inte tid att överhuvudtaget känna efter vilket är bra. Druckit två koppar kaffe utan problem och mått precis som vanligt idag.
Jag var också relativt pigg när jag kom hem. Rädslan för missfall eller att något ska vara fel är så stor denna gång. Usch. Mår jag dåligt vill jag må bra och när jag mår bra vill jag må dåligt för annars tror jag att något är fel. Oron är större än störst att vänta nr2. Odsen att det ska gå väl mer än en gång är???
Nåja, oro hör till det här med barn och slutar inte när de kommer ut heller. Bara att vänja sig. Hoppas så att allt ska gå bra. Hoppas, hoppas, hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar