Jag fungerar normalt igen dvs. jag är inte orkeslös eller illamående under någon del av dagen på det sätt som jag var förut. Det är en befrielse och nu njuter jag av att vara lyckligt gravid (och må hyfsat bra). När jag tänker tillbaka på alla veckor av orkeslöshet och illamående så känns det som att ha kommit ut på en andra sidan av en svart tunnel. Man ska inte klaga men när man är i det så är det inte kul. Nu verkar det lugnat sig och det är som sagt som att se solen efter en lång vinter. Jag kan ta att få kväljningar av att gå ut med sopor eller lite lätt illamående morgon och kväll bara jag har ork och mår bra mestadels. Börjat fundera över livet i magen och hur vi ska organisera hemma för två barn. Det är pirrigt i magen och jag är lyckligt tacksam över det lilla livet i min mage. Solen skiner och det är underbart att vara ledig vilket säkert också gör sitt till. Minns hur det var att kombinera trötthet, illamående och jobb.
Fick resultat på KUB test och låg risk på alla faktorer som kollas. Mycket bättre siffror än med Elias som kom ut perfekt. Jämförde med Elias papper och där var risken inte låg på en faktor men det brydde vi oss inte om. Vi gjorde kub en vecka tidigare än med syskonet då. Elias var 6.5 cm lång från rumpa till huvud och denna lilla bebis var 7 cm prick från rumpa till huvud. Nackspalten som mäts (nupp test) var 2.5 mm på Elias och 1.8 på lilla syskon. 2.5 mm var tydligen ingen bra indikator medan 1.8 är bra.
Ödmjuk över att få friska barn och känner stor respekt för livets mirakel, att få vara gravid och vänta barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar