Sommaren går så fort och det är först nu som jag börjar förstå att det är verkligt. Att det kanske kommer ett barn i vinter? Det här med att vänta barn är så märkligt, häftigt och surrealistiskt. Fast ändå känns det så in i bomben overkligt. Har ju bara valt att berätta för några få utvalda och absolut ingen på jobbet. Nu har jag börjat fundera hur jag ska göra. En kompis som är i vecka 9 gick ut på facebook med den strålande nyheten. Ett bra sätt att meddela sig och slippa bekymra sig om att några inte har fått veta och blivit sura för det. Jag hade tänkt att berätta om mitt tillstånd på jobbet i höst. Men kanske ska jag lägga ut det på min andra blogg? Där läser några få på jobbet och dem gör det inget om just dom vet. Ska fundilura lite. Kan ju också vara skönt att slippa släppa bomben i höst? Få en massa frågor som jag inte har lust att besvara. Kan ju vara bra om det fått "sjunka in" lite? Känns fortfarande så overkligt som sagt. Kanske suger på det ett tag till.
Mår bättre igen. Kanske för att jag börjar röra på mig mer? Fast jag kanske inte ska skriva så för då mår jag väl sämre imorgon? Hade kompisar här på grill och mys igår. Vi gick ner på stan på cityfestivalen. Skönt med motion. I förrgår kom min arbetskamrat hit och vi var ute och gick i över en timme. Så skönt. Hon fick nu också veta att jag är gravid. Jag vet inte varför det känns så märkligt att berätta för dem som jag jobbat/jobbar med. Är jag rädd att bli behandlad olika? Vet inte. Skönt att röra på sig iallafall och ska försöka attt komma ut en halvtimme per dag. Borde inte vara omöjligt.
Börjart tänka på förlossningen. Är inte lika rädd denna gång eftersom jag fick så bra hjälp sist. Däremot så vill jag ha både "flytväst" och livboj" och kanske ett samtal hos en Klarabarnmorska för att få en försäkring om bra smärtlindring och förståelse för mina rädslor. Tycker att det var så bra sist att de visste och var vaksamma. Tur att det finns så bra hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar