![]() |
| En lugn och envis bebis enligt undersökaren |
Väl på kliniken fick jag börja med ett blodprov. Tackar gud för emla som gör att det verkligen inte känns. Efter det blev det en lååång väntan på vår tur. En halvtimmes försening. Mama Mia är verkligen en fin klinik. Där skulle jag gå om jag bodde i Sthlm.
Väl därinne konstaterades snabbt ett levande foster med tickande hjärta vilket gjorde att jag kunde andas ut. En stor sten föll från mina axlar. Barnmorskan gjorde allt för att kunna undersöka alla sk. parameter som ska undersökas med vår lilla bebis var inte alls samarbetsvillig. Den ville bara sova och vägrade visa "rätt sida". Bebisar brukar annars bli stressade av ultraljud, minns hur Elias for runt så att det inte gick att få honom still istället. Alla organ på plats och allt såg bra ut konstaterades det fort. Fingrarna pekade åt de håll de ska och var fem stycken. Jag fick resa mig upp mitt i, dricka kallt vatten och hoppa för att få bebis att ligga rätt. Sista minuten fick hon in bilden för att mäta nackspalten. En ca 7 cm lång krabat med söt näsa. Väldigt lik sin bror vid samma tidpunkt i magen. Barnmorskan hann kalla den lilla för väldigt lugn, envis och intelligent.
Enligt detta ultraljud så ska bebis komma 1 januari. Får inte fullständigt resultat förren nästa vecka då blodprovet också ska räknas in men enligt det som var nu (Nupp testet) så var risken för down syndrom och andra kromsomfel väldigt minimal. Det kändes sååå skönt. All oro bara rann av mig. Jag vet att ett KUB test inte är 100% men jag är nöjd att bebis lever, har näsben och alla organ på plats. Tacksam och ödmjuk.
Anders tror benhårt på en till liten kille. Jag vet inte. Har ingen känsla sådär.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar