Förlossningen

Jag vaknade 9.30 den 22 december på ett rysligt humör. Jag hade vad jag tror i efterhand förvärkar. Istället för att hänga på låset som planerat låg jag i soffan och grät över den förbannade julen. Sedan begav jag mig iallafall till ett köpcenter. Vankade fram i trängsel och kände mig arg. Träffade Emelie på IKEA och vi tog en korv. Det sista hon sa åt mig var att knipa. Jag hade inte en tanke på att det skulle bli barn. Planerade istället att bege mig ut på stan och fixa det sista dagen efter.

Det dåliga humöret höll i sig resten av kvällen. Åt skinksmörgås och tittade på Tv. Gick och la mig. Vaknade vid 24.00 av att jag trodde att jag kissat på mig lite. En liten blöt fläck. Väckte Anders. Gick på toaletten men inget mer. När jag ställde mig upp sipprade det mellan benen. Upp och ringde förlossningen. De sa att jag kunde vänta några timmar och sedan komma in. Andragångsföderskor skickades dock inte hem om vattnet hick. Tog en lång dusch, plockade undan, städade, packade väskan och À ringde sina föräldrar. Jag hade inte ont. Lite molvärk på sin höjd var 10 min.

Vid 02.30 var vi på förlossningen. Det var lugnt och vi fick rum 8. Jag började med att bada. Ett lavendeldoftande bad med tända ljus. Hade inga starka värkar och låg och slappnade av någon timme. Det var mysigt. Fick sedan träffa barnmorskan Malin och sköterskan Eva-Lena. Värkarna kom var 10 min och var lite starkare men hanterbara. Nu fanns trådlöst ctg vilket jag tyckte man skulle uppfinna 2009. Vid undersökningen sa Malin att livmodertappen nästan var utplånad och då bröt jag ihop eftersom jag tolkade det som att jag var helt öppen och inte skulle hinna få bedövning. Hade jag lyssnat klart hade jag hört att jag bara var öppen 3 cm. När jag lugnat mig blev jag erbjuden lustgas men tackade nej. I rum 8 fanns ingen toalett så vi gick till en i korridoren. Efter att jag kissat kom den kraftigaste värk jag känt. Tillbaka på rummet satt jag och andades igenom v starka värkar som kom var femte minut. Malin satte nål väldigt klumpigt och på höger hand. Jag hade besvär och ont i den handen länge. Med hög musik i öron och Anders kliande på ryggen andades jag igenom värkarna som tätnade. När värkarna kom med en minuts mellanrum stod jag inte ut längre. Jag sa att jag ville ha bedövning. Sköterskorna gick och ringde och jag tiggde lustgas som nu fungerade fint. Något att förhålla sig till. Nu var det skiftbyte och den barnmorska som förlöste Elias kom, Bodil. Med sig hade hon åter Susanne. Jag blev så glad. Fick veta att narkosläkaren skulle dröja för det var någon olycka. Den väntan var det värsta på hela tiden. Värkarna slet i mig och det började trycka på. Det sista jag sa till Malin innan hon gick av sitt pass var att döda mig. Skjut mig skrek jag också.

När narkosläjaren Sandvik väl kom la han skickligt en bedövning på nolltid trots värkar i ett. Den bedövningen var himlen. All smärta som bortblåst. Jag hann bara känna den befrielsen innan jag kände ett enormt tryck mot ändtarm. Det var tydligen dags att krysta. Sist kände jag inte trycket och kunde inte hjälpa till. Elias kom ut med hjälp av kiwiklocka. Nu lyssnade jag på barnmorskan och tryckte på när hon sa till. På 6-7 tryckningar var han ute. Det gjorde inte ont men var obehagligt. Som att bajsa ut något stort, 9.02 kom Elvin!

Moderkakan kom sedan och visades upp. Jag hade knappt spruckit alls. Två ytliga stygn. Var pigg och uppe och kissade direkt efter. Har inte haft nå besvär efteråt än. Kan sitta och gå utan problem. Vilken skillnad sedan sist! Fick fika och ligga länge på förlossningsrummet eftersom det var fullt på BB.

Jag är nöjd med förlossningen. Hade narkosläkaren kommit tidigare hade jag varit helnöjd. Då hade den näst intill varit smärtfri.