Jag märker att orken inte är vad den varit. Så fort jag blir ledig orkar jag inte mycket och undrar hur sjutton jag ska orka jobba dagen därpå. När jag väl är på jobbet går det bra. Jag lever liksom upp men är tröttare och orkar inte stå som jag brukar. Jag blir ledsen för jag njuter av att undervisa, att ha så fina barn som bara blir duktigare och duktigare. Sedan vet jag att jag inte får fortsätta när jag lyckas så bra ändå. För en gång skull. Blir ledsen av insikten att jag inte är på topp längre igen. Känner mer och mer att jag vill trappa ner, koncentrera mig på magen och att få barn. Jag har blivit känslig. Vi ska på spa med mitt arbetslag på fredag. Vi ska beställa mat från Ny matsedel. Jag kan varken äta ostarna eller det kallskurna. Inte heller kan jag bubbla. Trist. Kankse ska stanna hemma. Det svider att inte kunna vara med, att behöva lämna över. Det gör mig ledsen. För jag trivs. Jag trivs nu. Så in i bomnben.
Sedan har vi det här med alla telefonsamtal som jag måste ringa. Om min Rh immunisering, om Elias mage. Jag hinner inte. Jag har ingen ork för sånt. Att ligga på sjukkvården för att de ska göra sitt jobb. Vissa stunder vill jag bara ligga hemma och sova. Jag börjar bli trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar