Nålrädslan

Sist jag var hos barnmorskan var det tänkt enligt programmet att jag skulle ta blodprov. Blodgruppering och något mer. Eftersom det var en fredag så visste jag att det inte skulle bli så. Deras labb tar inte emot prover över helgen.  Därför är det nu alltså tänkt att jag ska gå dit och ta dessa prover när jag har tid på deras drop in tider. Satt istället och grät ut hos min fina barnmorska och rädslor som jag trodde försvunnit började komma upp till ytan. Nu börjar även min nålfobi förstoras upp 100%. Jag har en remiss på vilka prover som ska tas men jag kan inte förmå mig till att titta in bara "sådär" för att ta äckliga blodprover. Nog för att jag kan emla innan som jag brukar och ha hög musik i öronen men något inom mig får mig att bli en trotsig barnunge som inte alls vill ta några onödiga blodprover. Jag vet att inga prover är onödiga men bara tanken på att traska in där och bli stucken gör mig gråtfärdig. Mina rädslor börjar förstoras upp och när jag tänker på epidral och nålar får jag nästan riktig ånget. JAG VILL FLY. Funderar på att ringa barnmorskan och gråta ut ännu en gång om min rädsla att ta stick. Blir så arg på mig själv för att jag känner såhär. Barnsligt och onödigt men ångesten finns likt förbannat där. Kan man inte bara plocka ut bebisen genom ett blixtlås eller få ut bebisen på posten?